2012-02-22
”Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om.”
(1 Joh. 5:14-15)
Andakt:
Dagens bibelord lovar att Gud hör oss om vi ber efter hans vilja, och att vi får det vi ber om, om vi vet att vår bön stämmer med denna vilja. Det är ingen tvekan om att Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Därför vet vi med säkerhet att han ger oss frälsningen när vi ber om det. Därför blev hon frälst den där dagen. Kvinnan som ville bli frälst, men som förväntat sig att frälsningen var det samma som en uppsättning känslor. Plötsligt förstod hon att frälsning och känslor inte är samma sak. Gud har aldrig lovat oss en känsla av att vara frälst, en känsla av att vi ska bli räddade undan den dom, som ska gå över denna världen. Han har lovat att vi verkligen ska bli räddade, med eller utan känslor, om vi gör det han säger i sitt ord. ”Om du … med din mun bekänner att Jesus är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst” (Rom 10:9 LB). Det handlar om två saker: 1) att du med din mun bekänner att Jesus ska ha herraväldet i ditt liv och 2) att du verkligen tror att Jesus lever. Om dessa två saker är uppfyllda ”skall du bli frälst”.
Hon blev frälst den där dagen. Kvinnan som plötsligt förstod att frälsningen är en realitet, en verklighet som vi får träda in i den dag vi ger Jesus bestämmanderätten över våra liv och tror att han lever.)
Bön:
Tack Herre för alla de människor som idag får upp ögonen för din frälsning. Tack för vissheten om att den som kommer till dig med ett uppriktigt och ärligt sinne, den visar du aldrig bort. Och när vi ber efter din vilja vet vi att vi redan har det vi har bett om i vår bön.)
|
|
2012-02-21
”Herren räddar sina tjänares liv, de som flyr till honom är fria från skuld”
(Ps 34:23)
Andakt:
När jag var barn lekte vi ”kull” ibland. Det gick ut på att ett av barnen ”hade den” och skulle kulla ett av de andra barnen genom att nudda dem. Så var det den som blev nuddad, eller kullad, som hade den, och skulle kulla vidare. Jag minns hur vi flydde åt alla väderstreck undan den som hade den. Ingen ville bli kullad. Men så kunde det hända att någon skrek ”pass”. Det betydde att leken måste upphöra ett ögonblick, för man måste prata om något och då måste man kunna närma sig varandra utan att riskera att bli kullad. Ibland hade vi också en speciell plats som var som en frizon, där man hade pass, och inte heller kunde bli kullad.
I våra liv kullas vi, bildligt talat, hela tiden. Motgångar, misslyckanden och andra törnar i livet vill kasta skuld och skam över oss som ett tungt täcke. Vi flyr åt alla håll och vet inte vart vi ska ta vägen. Då kommer Guds befriande löfte som en ”passregel”: ”…de som flyr till honom är fria från skuld”.)
Bön:
Herre tack att du är mitt ”pass”, att du är min frizon, där jag kan få vara trygg och fri från skuld.)
|
2012-02-20
”Sedan Salomo hade byggt färdigt Herrens hus och även kungshuset och allt annat han hade känt längtan och lust att utföra, visade sig Herren för Salomo en andra gång...”
(1 Kung 9:1 LB)
Andakt:
När Gud skapade människokroppen, utformade han varje del så att den skulle kunna fullgöra sin funktion på allra bästa sätt. Foten utformades så att den skulle vara bra att gå med, handen så att den skulle kunna gripa bra, örat så att det skulle kunna höra och ögat så att det skulle kunna se.
På samma sätt har Gud utformat varje människa för en speciell funktion. Vi fanns i hans tanke och planering långt innan vi föddes, och Gud skapade oss så att vi skulle passa in i den planen för våra liv. Därför är det så underbart att läsa orden i dagens bibelvers. De säger oss att allt det fantastiska som Gud kallade Salomo att göra, var något som han hade ”känt längtan och lust att utföra”.
När Gud kallar en människa in i en uppgift, gör han det med längtan och lust, inte med tvång och gissel. Han vet hur vi är skapade och skulle inte tvinga in oss i en uppgift som vi inte är konstruerade för.)
Bön:
Tack Herre för att du har en underbar plan för mitt liv och tack för att din kallelse stämmer med den lust och den längtan som du lagt ner i mitt inre.)
|
|
2012-02-19
”Var och en går sin väg rakt fram, viker inte från sin bana. Ingen tränger den andre var och en följer sin egen väg”
(Joel 2:7-8)
Andakt:
Dagens bibelord är hämtat från Joels bok, en kort liten bok med bara tre kapitel, som berättar om Guds folk. I första kapitlet ligger folket under för förtryck. De har ingen framgång. Säden är förstörd, skörden är förstörd och vinet har förtorkat. Det är torrt och eländigt. I andra kapitlet läser man om att Herren kommer till sitt folk och folket reser sig som en väldig armé. Folket omvänder sig till Herren och framgång, glädje och liv återvänder till dem. I tredje kapitlet dömer Herren Israels fiender, som så hårt ansatt dem i det första kapitlet. Och Gud lovar att vara en tillflykt för sitt folk. (Joel 3: 16)
Bibelordet idag är hämtat från det andra kapitlet. När Guds folk i Gamla testamentet hade framgång, fanns det alltid en viss disciplin – var och en visste vad de skulle göra, och de gjorde sin uppgift väl utan att tränga varandra. Det finns en ordning i Guds rike och när vi böjer oss under den ordningen och inrättar oss där går det oss väl. Han som skapat ordningen i naturen vill också att det ska vara ordning i våra liv, - i det privata och på våra arbetsplatser. Helighet har med ordning att göra och om vi vill ära Gud med våra liv måste vi inordna oss på den plats där Gud vill att vi ska verka just nu. Paulus riktar sig i Kolosserbrevet till Archippos och säger: Se till att du fullgör den tjänst som Herren gett dig. (Kol. 4:17). Jag tror att det är ett budskap, som Herren vill ge också till dig och mig idag.)
Bön:
Herre jag vill idag fullgöra den tjänst, som du har gett åt mig, efter bästa förmåga. Tack för att du finns nära mig och vill hjälpa mig att göra det jag ska utan att tränga undan någon annan.)
|
2012-02-18
”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta… att Kristus dog för våra synder … att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv… ”
(1 Kor 15:1-5)
Andakt:
Jag hörde ett radioprogram, där man berättade att gruvdriften i Kiruna och Malmberget har drivits så långt att det inte längre är säkert att bo i vissa områden där. Man har grävt ur berget så mycket, att man är rädd att stora delar av staden nu ska rasa in. Grunden har försvagats. Nu måste husen flyttas.
Delar av den kristna kyrkan står inför liknande problem. Människor har bildligt talat försökt gräva bort massiva delar av Bibelns budskap. Och om grunden, Guds ord tillåts erodera, för att passa in i vår tids kultur, blir det kristna budskapet ett otryggt fäste.
Klippan Kristus förändras inte, men när kunskapen om honom urholkas, riskerar hela församlingar och gemenskaper att rasa, om de inte flyttas till fastare mark.)
Bön:
Herre hjälp mig att leva mitt liv på fast mark – med ditt heliga, levande Ord som grund.)
|
|
|
|
|
<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>
|
|
Sida 1 av 90 |
